Dada

Den här gången tänker jag inte gräva ner mig som om jorden gått under. Jag orkar inte. Jag vill inte prata om det, jag vill inte se åt det. Jag vill inte mer än ägna någon läkande tanke åt det då och då. För jag orkar helt enkelt inte. Jag känner mig som en idiot. Även som de sedvanliga förlåten förekommer så känner jag ändå att det inte är någon idé. Jag kan inte hålla lågan uppe för något som är för långt bort, även om jag vill det. Men det går inte, och jag vill inte det längre. Särskilt inte nu. Jag blir bara så besviken.. Men det säger ju sig självt, då är det lika bra att göra sådant som faktiskt gör mig glad. Börja ägna mig åt att åka runt i sverige, se och göra saker. Satsa på det jag vill göra, göra det jag vill. Bara vara fri. Mitt hjärta orkar inte, det är stängt, men jag har dragit stora lärdomar av det här nu och det är väl det enda som känns bra.

Jag pratade med Nirre om det, som alltid. Jag ska över dit senare och mysa med hans pitbull Dex och glo någon film. Det känns bra att Nirre alltid finns där ändå, efter allt han och jag sett, gjort och gått igenom så känns det ändå bra att man kan prata om saker utan att behöva säga för mycket. Utan han förstår ändå. Det sugiga är att jag har hans nya nummer, men jag måste ha glömt knappa i en siffra så det går inte fram:P Jaja. Jag ska ta och rycka upp mig. Är galet trött men jag orkar inte ligga i sängen och häcka en extra timme.

Blickar framåt.