För vidare planering

Jag har bestämt mig för, eftersom jag lär bli borta länge, att föra en dagbok så jag håller koll på den utveckling jag lär utsättas för medan jag är på min lilla vandring. Jag måste se till att titta igenom kartor över ön så jag får lite orienteringsförmåga. Ja, så måste jag se över vad jag behöver köpa. Kastruller, persenning och dylikt är ju en självklarhet. Regnkläder, bekväma skor ( skorna är alltid viktigast! ) osv osv. Ja alla vet ju vad som är nödvändigt, så man kan göra upp eld, ha tillgång till kniv och så. Ta med min klumpiga 90tals kamera ska jag också. Den tar jag alltid kort med inför nya upplevelser, såsom min första festival. Fast dom bilderna har jag inte framkallat än.

Ja, det ska bli väldigt spännande att bege sig ut på denna självstärkande vandringen. Även om jag kommer hålla till bara på ön, men det är ändå läskigt att göra detta helt ensam. Men orka ha någon med sig, som ändå lär gnälla och gny. Nä, bäst sköter sig själv. Lika bra. Jag vill ha mitt egna mål. Jag ser framemot att välja min egen väg, den sortens frihet var längesedan man hade. Att man hela tiden måste planera vart man ska, att målet redan är avklarat innan resan börjat. Nej, här ska jag vandra dit näsan pekar. Jag övernattar där jag vill övernatta. Det skrämmer mig mest.. sova ensam, mitt i natten.. utomhus. Men det är en av de många saker jag bestämt mig för att klara av. Jag ska bli hårdhudad, nästa gång jag gör detta lär ju bli utomlands ( har jag redan bestämt ). Men som den unga vuxen jag är så testar jag i kända trakter först. Fick rådet att börja med det här i södermanland, men naturen på västkusten är helt annorlunda. Södermanlands natur är mer..tråkig.

Oh, det ska bli så skönt att för en gångs skull bli totalt oberoende. Av pengar, sitt utseende och allt det där som stressar eller sätter käppar i hjulet.

Men tanken på ensamheten jag kommer få stå ut med den tid jag är borta är väl det som skrämmer mest. Synd att lukas är för klen för att följa med.